Porter och stout – visste du att?

De nästan helt svarta porter och stout är en kategori öl som sticker ut och har en egen stolt historia. De är nationella kulturdrycker i brittiska övärlden och har även stark ställning i Sverige, även med ett Portersällskap.

Nästan alla känner till ölsorterna, men hur skiljer de sig egentligen åt? Finns det några skillnader överhuvudtaget och vilken stil kom först? Här är ett försök att kasta lite ljus på de mörka dryckerna och vi behöver börja från början, i London på 1700-talet.

Porter

Stilen porter har sitt ursprung i England, men vem som uppfann den och hur den kom till är inte exakt känt. Det man vet är att Storbritannien i början av 1700-talet hade ett allvarligt hälsoproblem till följd av ”the gin craze”. Konsumtionen av billig gin per törstig engelsman tiodubblades under första hälften av seklet. För att stävja krisen höjde regeringen skatterna och införde licenskrav. Och det var under den här tiden som porter föddes.

De mycket hälsosammare ölen blev en ersättare för den stoppade ”billigspriten” och inte minst gjorde dess höga näringsvärde det mycket populärt bland Londons hamnarbetare som lastade och lossade fartygen – bärarna, det vill säga ”porters”. Vissa historiker kallar portern för ”arbetarklassvatten”, som på den tiden hade en rejäl stamvörtstyrka på hela 17 %.

Entire butt och stout

Föregångaren till porter sägs ha varit en blandning av tre olika öl: ale, beer och den starkare ”twopenny”. Bryggningen blev dock för komplicerad, vilket förmodligen är anledningen till att Ralph Harwood uppfann portern. En färdig blandning av ovan nämnda ölsorter. Han kallade den entire butt, vilket betyder "allt i en tunna". På den tiden var stout bara ett ord för ”stark”, till exempel Stout Porter och Stout Ale.

Men, omkring 1800 användes stout inte längre för att särskilja ölstyrka, utan snarare för att skilja mellan färger, som i en Stout Porter i motsats till en Brown Porter. Först från omkring 1850 gjordes skillnad på porter och stout som ölstil.

Med tiden utvecklades en ny, ljusare och billigare malt för bryggningen av porter. Det räckte med bara 5 % mörkrostad malt för att behålla den önskade färgen. Så portern blev starkare och mindre söt, samtidigt som bitterheten blev mer påtaglig. En sötare, fylligare och mindre stark variant fortsatte dock att bryggas, som snart etablerade sig som en självständig ölstil – stouten.

Porter och stout idag

Det är svårt även för ölkännare att skilja porter och stout från varandra i teori och praktik. Stilarna ligger nära varandra och de nya hantverksbryggerierna gör det inte lättare. Porter och stout är väldigt malttunga och humlearomen är så gott som obefintlig. Porters har ofta en karamellsmak medan stouts är lenare och ibland smakar lakrits. Porters tenderar att vara mörkbruna till svarta medan en stout oftast är svart.

Sammanfattningsvis är stout idag inte per se det starkare ölet som ordet påstår, utan är väldigt likt den moderna portern vad gäller stamvörtstyrka och alkoholhalt. Man kan uttrycka det ganska enkelt:

”The difference between porter and stout? All stouts are types of porter. But not all porters are stouts. Only the stronger ones.”

– Ron Pattinson, engelsk författare och historiker

Portern och stouten har genomgått många förvandlingar genom historien och de moderna craft beer-bryggarna suddar ut gränserna mellan stilarna än mer. Det fina är att det går att omtolka och utveckla ölstilar utifrån hur man gillar dem och framför allt utifrån hur de smakar.

I Sverige

I Sverige har vi en stolt historia av porter, som tipp och med födde ett än idag högst levande Porter Drinkers Association (Portersällskapet), grundat i Göteborg 1937. PDA anordnar även årligen Göteborg Porterfestival och en rad sammankomster.

Sedan stoutens och porterns nya popularitet i samband med vågen av hantverksbryggerier har inte minst Sigtuna Brygghus stuckit ut. Den prisvinnande Sigtuna Midvinterblot är en etablerad svensk kändis, numera tillsammans med Knight Rider Porter. S:t Eriks Bryggeri erbjuder den populära Klassisk Porter, som exempel på svensk högstående bryggarkonst av svart öl.