Vad är torrhumling?

Malt, humle, jäst och vatten – fyra relativt oansenliga ingredienser var för sig, men tillsammans kan de förvandlas till den fantastiska dryck vi kallar öl. Själva bryggningen är egentligen inte särskilt komplicerad, men det finns en mängd olika tekniker att använda sig av för att få det resultat man vill ha.

Humlens uppgift har först och främst varit att balansera sötman i ölet med sin beska, men på senare tid har det blivit populärt med humlestinna öl utan bitterhet. När man väljer humle så skiljer man på bitter- och aromhumle, och den förstnämnda tillsätts under kokningen för att ge en markerad beska.

Mosaic, Galaxy och Citra är exempel på aromhumle som ger citrussmak, och för att dessa smaker ska bevaras så tillsätter man humlen istället under sekundärjäsningen. Detta kallas lite missvisande för torrhumling och är bland annat mycket populärt i stilen New England IPA. Eftersom temperaturen då är mycket lägre kan humlen ligga i flera dagar beroende på hur kraftig smak man vill ha, och vissa bryggerier torrhumlar både två och tre gånger för att få fram mycket intensiva, juiciga smaker av mango, passionsfrukt och apelsin. Mängden humle samt hur länge man torrhumlar bidrar också till hur grumligt ölet blir.

Något lättare är S:t Eriks Citra Pale Ale, ett ofiltrerat och välbalanserat öl smått inspirerat av New England-stilen, som trots lite lägre alkoholhalt bjuder på mycket arom och en smakrik beska tack vare torrhumlingen och sena humlegivor.

Lagunitas IPA behöver väl knappast någon introduktion – denna stilbildande, torrhumlade India Pale Ale i västkuststil levererar en elegant maltighet och tät humlesmak, och är förutom ett härligt sällskapsöl även mumma för kräsna, humleälskande konsumenter.