humlens-hemligheter-hos-ale-for-den-nyfikna
Ölkunskap

Humlens hemligheter hos ale – för den nyfikna

Det har pratats länge nu om humlens olika dofter, smaker och beska i moderna öl. Det finns en djungel av varianter som både slukar upp humlefans och skrämmer bort ovana. IPA, APA, EPA – vi försöker här förenkla och inspirera.

Det är ju i kategorin ale vi hittar det stora humleregistret, vare sig smakerna är finstämda eller dominanta. Alltifrån traditionella brittiska ales som Bitter Ale och English Pale Ale (EPA) till modernare American Pale Ale (APA) och India Pale Ale (IPA).

Det engelska – te, blommor och mossa

Vad är det som döljer sig i en klunk engelsk, lite besk ale – i bakgrunden bakom den maltiga smaken? Du kan mycket väl börja associera till svart te, blomsteräng, lite marmeladtoner eller mossan på skogspromenaden.

Troligen kommer det från de vanligaste humlesorterna Goldings och Fuggle, som har odlats framför allt i Kent med anor från 1500-talet. Inte konstigt då att du hittar dessa smaker i ölen från Shepherd Neame, Kent’s stoltaste och Englands äldsta aktiva bryggeri.

• Smaktips: Shepherd Neame Spitfire Kentish Ale och Bishops Finger Kentish Strong Ale

Det amerikanska – granbarr och grapefrukt

Om vi så hoppar långt västerut till ”the hop paradise” på amerikanska västkusten – och till starten för US craft beer-epoken. Under 1980- och 90-talet, dyker väldigt annorlunda toner upp i ale. Det var hembryggare i Kalifornien som var nördigt passionerade i att brygga traditionella och smakrika öl från det gamla Europa

Passionerade i att vilja upptäcka vilken fantastisk dryck öl är jämfört med de likformiga och blaskiga ljusa lagerölen från jättebryggerierna. Men, när man återskapade smakrika brittiska stilar började man experimentera med helt annan humle.

Den första sorten som förändrade de ”engelska” alen var Cascade – och därmed  uppstod den nya stilen American Pale Ale. De brittiska jordiga/träiga eller örtiga/höiga tonerna byttes nu ut till granbarr- och grapefrukttoner. Och inte bara i bakgrunden, utan up front.

• Smaktips: Sierra Nevada Pale Ale och Sierra Nevada Trail Pass

Sierra Nevada Brewing var först med att göra den nya stilen känd samtidigt som småbryggare från USA och Europa vallfärdade hit för att få lära mer om den helt nya och sensationella smaken. Med Cascade kom även andra ljusa citrussmaker, apelsin, blom- och örtinslag liksom en tydligare humlebeska, likt att tugga på färsk grankåda.

Att humlen smakade så nytt och annorlunda berodde också på den sötare och mer karamelliga malten, som framhävde aromerna på ett överraskande sätt.

Sverige importerar det amerikanska

En av de som hälsade på hos Sierra Nevada var svenska Jessica Heidrich, senare bryggarstjärnan som skapade de första recepten för S:t Eriks Bryggeri på 2010-talet. Genom henne och några kollegor runt om i landet importerades de amerikanska humlesmakerna.

Citra, Mosaic och Amarillo är tre ytterligare storheter bland amerikansk humle, som för det mesta kommer från Yakima Valley i Washington state. Och här kommer vi in på ännu mer aromer i ölen, inte bara granbarr och grapefrukt, utan även tropiska frukttoner, mint och ibland rent fantastiska tillsammans med bubblorna.

• Smaktips: S:t Eriks Citra Pale Ale – glutenfri

American IPA – humlens kronan på verket

Det populäraste exemplet på hur det engelska och det amerikanska har mötts och hur humlen har blivit den stora grejen är förstås IPA. Precis som med APA var det hembryggare i Kalifornien som grottade ner sig bland humlekottarna och brittisk ölhistoria. Av 1700-talsstilen India Pale Ale blev det rejält humledominant American IPA.

Först ut med att sprida stilen var Lagunitas Brewing som 1995 lanserade ölet med namnet ”IPA”. Förutom Citra användes nu flera hippa humlesorter, som Centennial, Chinook, och Simcoe. Det som framför allt stack ut med den nya stilen var att man drog ut så mycket beska ur humlen under bryggningen, tillsammans med de stora dofterna och aromerna.

Ljusa och djupa citrustoner av grapefrukt och apelsin tillsammans med barrträdstonerna samspelade här genialiskt fint med den också rejälare maltblenden.

• Smaktips: Lagunitas IPA

Ta sig fram i humledjungeln

Tiotusentals ipor har bryggts världen runt sedan dess och humleodling har fått ett enormt uppsving. I Sverige har vi länge varit i framkant med ett stort intresse för nya öltrender. Humlens smaker och betydelse för öl kan inte underskattas, men kan lätt uppfattas som ”too much” för många öldrickare.

Å andra sidan, uppstår nyfikenheten och man hittar rätt i mängden blir det oftast trevliga upptäckter och bekantskaper, med både beska och rikedomen av aromer. Ett sätt kan vara att gå tillbaka till början för den svenska IPA-vågen för 15-20 år sedan, när grunderna för IPA var tydliga och när det inte sällan smakade balanserat och nyanserat.

• Smaktips: S:t Eriks IPA

S:t Eriks IPA är en god representant för IPA:ns intåg i Sverige och här får du också en bra början i att upptäcka humlens hemligheter, både i den amerikanska stilen och med ett ben i engelsk tradition.

Vilken humle blir din favorit?

Redaktionen
redaktionen@ollistan.se

Publicerad 09 Jun 2026